Den svåraste dagen i mitt liv...

... Var igår. Igår fick nämligen vår älskade hund Dayla sommna in, efter dryga 13½ år på jorden.

Den 6/6 1997 föddes en långhårig schäfertik som sedan maj -98 varit i vår ägo. Hon har varit världens bästa hund, snäll att ha att göra med, aldrig besvärlig, snäll, lagom och bara helt underbart perfekt. Och så himla vacker och charmig och genomsnäll. Saknaden efter henne från min sida är enorm, och att gå från huset igår eftermiddag medan hon låg och halvsov på sin favoritmatta - vetandes att hon då hade någon timma kvar innan pappa åkte in med henne - var det svåraste jag har gjort i hela mitt liv!! Att säga hejdå till någon man älskar djupt.

Dayla hade fått sämre styrsel på bakkärran fort, och i o m halkan som blev så fick hon inget fäste vilket gjorde det oundvikligt för oss - det fanns inget att göra så strax efter kl halv 5 i går eftermiddag fick hon somna in hos veterinären.

Vofflan, snufflan, dayla-lusen, Daylis - jag saknar dig så himla mycket, men jag vet att där du är nu serveras bara oxfilé och finaste vatten, samt att du får leka med dina kullsyskon och gamla granhunden Lido igen. Och tennisbollarna kommer flygande närhelst du vill. Du är för alltid älskad och saknad <3

 Du var det finaste jag haft. Glöm aldrig det.
Dayla i höstas, på favoritstället i trädgården, bakom busken - i en grop du grävde efter en vecka hos oss, alldeles vid grannens husgrund. För där var det svalt, skönt och lugnt. Finaste finaste bästa Dayla! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0